Träning av Isa, vecka 1

Home/Blogg/Träning av Isa, vecka 1
Gå tillbaka!

Träning av Isa, vecka 1

fre 27.3
Red Isa på ridplanen idag (ca 30 min) och avslutade med lite arbete från marken (ca 10-15 min).

Hon stod snällt vid stallväggen då jag gjorde henne i ordning, men lyfte huvudet (som vanligt) då jag skulle tränsa. Jag använder ett tredelat oliv-bett, ingen nosrem.

Använde hennes vanliga vardagssadel, ingen svanskappa.

Isa följer alltid fint med till ridplanen.

Idag trixade vi en stund vid trappan. Jag fick visa tydligt var hon ska stå och satt sedan en stund på trappan medan hon stod bredvid och funderade på saken.

Volter (storl halva ridplanen)  i båda varven i skritt och trav. Spiralen i skritt, öka o minska volten i både skritt och trav.

Isa trillade från ena bogen till den andra hela tiden och jag gjorde inte så mycket annat än korrigerade och försökte få henne att hålla en jämt takt. Se film.

Isa snubblade kanske 5 gånger varav fyra med frambenen, vilket jag tolkar som att hon har för mycket av sin vikt framtill.

Emotionellt var hon på en spändhetsskala á 4 av 5 möjliga idag. Vi höll oss på 2/3 av ridplanen och undvek ”spökhörnet”. Men då skapades ett nytt spökhörn istället. En gång strittade hon till så att jag flög av, just i det ”nya” hörnet.

Jag fick tidigare en utmaning av min tränare Sonja:

Sök Isas ”comfort zone”, ”development zone” och ”stress zone”. Rita upp dessa zoner på ridbanan, var är Isas komfortzon, var är gränsen till stress? Testa fram det!

Då vi går från ridplanen är hon ofta emotionellt spändare än då vi går dit. Vet inte ännu om det är för att hon vänder rumpan till vägen (där det ofta händer saker), för att sadeln ibland glidit fram på bogarna, eller om det är pga något annat. Fokus ligger ”bakåt” hur som helst.

Tog av henne sadeln, och bad henne följa med till ridplanen ”i frihet”. Hon följer gärna och fint. Vi gick gradvis mot spökhörnet och jag ruggade henne med gummiskrapan där emellan (vilket jag skulle ha gjort vid stallet annars för satt hjälpa henne av med vinterpälsen). Se film.

lö 28.3
Upprepade ganska långt proceduren från föregående dag, men satt upp utan trappa. Först ridning 20-30 min min, sedan arbete från marken ca 15 min.

Isa fortfarande lika spänd i huvudet, så vi höll oss på den ”trygga delen” av ridplanen och undvek spökhörnet. Det ”nya spökhörnet” ovan saknade betydelse idag. Vi jobbade först med kvadrater och sedan med volter, och jag var snabb att avsluta när Isa var ”mellan hjälperna” dvs i lateral balans, utan att falla på nåndera bog.

Tog sedan bort sadeln och gick småningom mot spökhörnet. Denna gång belönade jag det att hon kom till mig med enbart en lätt beröring som jag höll kvar tills hon visade tecken på att slappna av. Det fanns en tydlig gräns för hur nära hon självmant kunde gå, och jag valde att respektera den.

sö 29.3 
Isa fick vara min ridhäst under en 60 min terrängridtur med kunder. Vi red mot byn i den kalla snålblåsten, och Isa var lika spänd som tidigare. När spänningsgraden stiger till 5/5 ger jag henne i uppgift att böja kroppen för ökad avslappning.

Fick kvällen innan värdefull ridteknisk feedback på min egen överrörliga sits (se filmklippet från 27.3), och försökte hålla den mer stillsam under ridturen och i övrigt vara tydligt förankrad i nuet och i min kropp (vilket jag nog oftast är då jag rider).

Märker att jag håller in Isa med handen när hon sprätter iväg. Sorry to say, men jag använder ett tvådelat westernbett (D-ring snaffle) då vi rider i terräng, för att säkert få till ett stopp. Det är som om hon inte skulle böja bakbenen överhuvudtaget, utan bara skuffar fram sig med kraft, speciellt i traven.  Som en travare, typ?

I skogen, där vinden inte kom åt, lyckades hon varva ner en smula och kunde förlänga överlinjen på lång tygel. Lika så på hemvägen, den sista biten.

må 30.3

Ledig dag på för Isa.

Ti 31.3
För att få ner Isas stressnivå fick jag utmaning nr 2 av Sonja:


Den här kan du göra 1-2 ggr/veckan. Det är viktigt att Isa är i en miljö hon känner sig trygg i. Behöver hon kompissupport, så ta med det i stallet eller varför inte i hagen? Hon ska inte äta samtidigt, svårare för dig att tolka hennes signaler då.

I slutet av filmen börjar han förklara annat, så det får du strunta i, du kör meridianen på båda sidorna bara.


Jag är själv inte så välinsatt i Mastersons teknik, men nog O.T.E.-hoito samt TTouch så jag tillämpade samma typ av ”beröringsstyrka” medan jag gick igenom meridianerna enligt följande:

Tydliga tecken på spänning visade Isa längs sträcka 2 och 3, mest i nacken bakom öronen och vid manken. Trots hästsällskap i stallet hade hon svårt att riktigt slappna av och ”släppa igenom” mig, men hon stod snällt och vaksamt kvar i alla fall och visade inga tecken på att vilja gå ut. Det mest speciella som hände då jag var precis framför manken på höger sida, var att likna vid en en TRE-reaktion (Trauma release exercise) där, då hennes muskel (tricheps brachii) började darra. Jag har varit med om det en gång tidigare, och förstått att det inte är så vanligt.

Jag ser på behandlingen som en helt ok första gång, och är medveten om att hennes emotionella status (spänd 2/5) kan ha berott på mig då jag inte är så rutinerad. Behandlarens egen avslappning ar ganska avgörande, tror jag. Jag ser fram emot att testa igen.


Ons 1.4
Ledig dag för Isa.

Tors 2.4
Hämtade Isa ur hagen direkt till ridplanen och red med repgrimma o tyglar (ingen sadel). Vi red på stor mittvolt i båda varven och vänster varv gick toppen, höger varv var svårt. Jag var nöjd om Isa klarade av att rakställa sig i höger varv istället, och gjorde en ”åttkant” istället för en volt, och så småningom släppte bogen(?) även i högervarv.

Avslutade med lite följa-lek, och sökte oss upp till spökhörnet där vi ”bara var” en god stund, funderande på livet. Undvek att röra Isa, bara var med henne.  Enda gången hennes stress/spänhetsnivå översteg 2/5 var när vi efter 35 min på ridplanen gick ut på stallgården och hon vände rumpan mot vägen. Och då var det enbart 3/5.

Väl vid stallväggen gick jag igenom meridianerna enligt Mastersons system, och igen kom största reaktionen vid höger bog (smackningar, ruska på huvudet). Även vänster sida bakom sadelläget gav utslag och släppte. Isa var ungefär på 2/5 på sin stressnivå när vi började och närmade sig 0/5 när vi var klara. Så pass avslappnad var hon (trots uteblivna gäspningar även denna gång) att hon inte var klar att gå till hagen efter ”behandlingen” utan ville stå kvar en stund och ”smaka på känslan i kroppen”.